Hemma från Ö-vik

Puh! Då var vi hemma igen efter resan, det som var mest spännande var att jag körde ner helt själv, utan kartläsare eller chaufför =)
Sambon var hemma med övriga familjen så det var bara att gilla läget. Bara nyttigt för mig med totalt noll lokalsinne. 
Gubben hjälpte mig att knappa in adressen till hotellet på GPS:en men som vanligt så lyckades jag köra fel i en rondell ändå och virrade
runt en stund innan jag hittade rätt. 
Jag hade inte på radion eller nån musik alls i bilen, bara njöt av tystnaden!!! 
Väl på hotellet så blev det en hel del miljöträning för Kero; åka hiss hade han aldrig gjort förut. Jag åkte hiss bara därför =)
När hissdörren öppnade sig så gick han in före, lite låg och nyfiken men han gick före mig, kanon!
Vi gick en kvällspromenad i stan, också mycket bra träning för oss båda, jag skulle ju hitta tillbaka till hotellet....
Fjantig som man är så gick jag och undvek högt gräs om det skulle finnas fästingar, tiden lär utvisa om jag lyckades.
På hotellrummet var han lite orolig en stund tills jag hade duschat och lagt mig, då slocknade han som en stock.
Jag låg på "ohögan" hela natten, hade ställt väckaren på 06 men vaknade 04.30 och var rädd att jag inte skulle höra väckaren osv.
Skön säng och god frukost. Nu var det dags att åka, bedömningarna började 09,00.  Och jag for i god tid, jag skulle ju hitta dit också...

Framme vid MoDo-hallen sken solen och det var blå himmel.
Vaccinationskontroll, köp av katalog och hitta en plats i rinken. Dom hade spolat bort isen på morgonen så det var blött lite här och var än,
men jag hittade en plats som kändes bra.
Vi var sista ras att dömas så nu var det en lång väntan tills närmare 14-tiden.  Rasta, fika, pinka, surra med folk, värma upp, kika på andra och 
iaktta hur domaren vill att man visar...
Jag träffade två tjejer från Piteå och Gällivare som också skulle ställa sina Vita. Hon som har Keros syster kunde tyvärr inte komma, så synd!!

Äntligen var det dags. Kero var först i rasen att dömas eftersom vi går i Juniorklass. När vi går in i ringen så stänger jag av allt annat runtomkring;
det är bara jag, Kero och domaren.  Vi ställde först, sprang ett varv, ställde igen, domaren kände igenom Kero, kollade tänder, kulorna och allmänt
beteende mot främlingar. Sprang igen, den här gången rakt fram och tillbaka så han fick se rörelserna från den riktningen. Ställde igen, han har blivit duktig 
på det nu; att stå still och vänta på godisbiten.
Betyg: Excellent och Ck ( Certkvalitét) ! Alltså skulle vi tävla vidare! Vi gick ut ur ringen och väntade på att bli uppropade igen.
Nu var det en riktigt snygg hanes tur; en 2-årig, välpälsad och välmusklad herre som redan har 5 Cert...
Jag var beredd redan när jag körde ner på att han skulle ta hem Certet...
Han fick också betyget Excellent men inget Ck.
Det var 2 vita herde tikar också med i spelet.
Det slutade med att Kero fick priset Bir (Bäst i Rasen) och slutligen även vårt eftersträvade CERT!!! 
Vi kom ju då ända till Bis-finalen (Best in Show, alla vinnare i alla raser) och där blev vi placerade som 8:a av alla ca 67 hundar!!!

Det blev inget Bis den här gången, men det vara Certet jag var ute efter så jag är såååå LYCKLIG!!!!
Nu har vi 2st, vi måste ha 3st + en bruksmerit för att bli svensk utställningschampion, men det tredje certet får vi inte ta före han fyllt år och en dag.
Så nu får vi ägna oss åt MH, röntgen och träna lydnad och spåret.

Vi hade sån tur att på vägen hem så var Jonna på sitt jobb på vetrinärstationen i Vilhelmina, så då gav hon Kero sin 1-års vaccination, så 
skönt att få det gjort i samma veva!!!

Vilken underbar helg det här har varit!!!  Vilken underbar hund jag har!!!!   Lev och må!!!